Prolog

I september 2016 sålde vi vårt sommarhus i Värmland, berättelsen går att läsa här. Det här var ett stort och svårt beslut, huset byggdes av svärfar 1968, så under alla år som jag och Sylvi varit ett par så har huset funnits där. När svärfar dog övergick underhållsansvaret i praktiken på mig och när också svärmor dog så blev också huset vårt, delat lika med hustruns bror. Hade vi bott i Värmland så hade de säkert fungerat, men med 43 mil enkel resväg så blev huset alltmer en belastning och i samma process tappade vi också lust och känsla för att åka dit. Inför varje resa fylldes bilen med verktyg så att vi skulle kunna ta hand om det som eventuellt gått sönder sedan vi var där senast. Det blev helt enkelt inte längre roligt.

När huset var sålt fylldes källaren med alla saker vi inte hade hjärta att kasta. Tungt det också, eftersom jag insåg att jag och hustrun hade olika planer. Jag var nöjd med att vi hade vårt hus i Stureby, Sylvi ville köpa ett nytt fritidshus på närmre håll. Det tog henne ett år att övertyga mig om hur viktigt det var för henne att vi verkligen skaffade ett nytt fritidshus, så när jag väl insett sakernas allvar så började sökprocessen. 

Nästan tre år och ett antal misslyckade budgivningsprocesser senare stod vi slutligen inför möjligheten att verkligen köpa et hus som stämde väl med vår kravspecifikation. 
– Max 10 mil enkel resväg
– Nära Mälaren
– Inte för stort
– Inget hus med stora renoveringsbehov
Vi lyckades landa affären och den 28 november 2019 bytte vi pengar mot nycklar och huset blev vårt.

2019-11-28

Fem veckor tidigare hade vi träffat mäklaren och hussäljarna för att skriva på ett köpekontrakt. Mannen som sålde var förste brukare av huset sedan det byggdes och han var nu 89 år, så han tyckte det var tid att låta huset övergå till någon annan. Under de inledande diskussionerna hade vi lärt oss att mycket på huset var åtgärdat de senaste 10 åren:
– Nytt tak, från takstolar till tegelnock
– Nya treglasfönster
– Nytt kök
– Nytt badrum
– Nya golv
– Kommunalt V/A
– Internetfiber
Det som var trevligt med renoveringarna var att vi tyckte de kändes bra gjorda och också med ungefär samma slutlösningar som skulle gjort, så vi såg ingen anledning att göra om något. Istället kunde vi fokusera på att fixa ”resten”, vilket inte jag såg som speciellt mycket, när jag jämförde med vissa hus vi tidigare försökt köpa. Nu hade vi ett hus där arbetsinsatsen kändes rimlig.

Den 28 november packade vi bilen med första lasset av saker som skulle fraktas till Herresta, sedan styrde vi mot mäklarkontoret i Mariefred för att avsluta affären. Efter en timme hos mäklaren var pengar bytta mot nycklar och huset var vårt. Det var lunchtid och innan vi åkte till vårt nyförvärv laddade vi med en pizza i Mariefred. 

Klockan 12:45 var vi framme. Det var höstmörkt och blött, jag tog första bilden på vårt hus, känslan var både pirrig och märklig.

Vi lastade ur bilen, ännu hade vi inte öppnat dörren…. 

Efter att vi lyft in sakerna i hallen tog vi ett varv på tomten som består av både stenpartier och lite oroande ”fotbollsplan”. Nästan 2000 kvadratmeter att utveckla. 

Inomhus var all el avslagen och temperaturen var sådär 10 – 12 grader. Vi slog på två fristående element som fanns i huset och jag började oroa mig för elräkningen :-).