Vad gör vi annars när vi är där, förutom bygger…
Vi får se vad jag skriver här. Vi kan ju inte bara bygga, något annat måste vi givetvis också göra. Jag har fotograferat i 50 år, så sannolikt kommer en hel del här att handla om saker jag ser genom kameralinsen. De noteringar jag gör kommer att presenteras i omvänd kronologi, dvs det nyaste kommer överst.
2020-05-16
Vi tog en sväng längs Strandvägen, för att titta till svanarna, men de var inte på plats. Istället stötte vi på en Storskrak med 13 småttingar i släptåg.
Zagnerstavägen 2020-05-15
Vi tog en morgonpromenad med hunden söderöver längs Zagnerstavägen. Ute på åkern jagade en Brun Kärrhök. Jag visste inte vad det var för fågel men försökte fånga den i flykten med mitt 500mm spegeltele. Jättesvårt. Laddade upp några bilder på Herrestas Facebookgrupp och där fick jag hjälp att identifiera arten. Det fanns tydligen en boplats för Kärrhöken i södra änden på området.
Sex nya näbbar – 2020-05-14
När vi gick strandvägen i morse så guppade svanarna i strandkanten, tillsammans med sex nykläckta ungar. Hela familjen höll sig i strandkanten och svanarna drog upp barnmat från botten.
Svanarna var vaksamma, vi hade ju med hund så vi kände oss inte riktigt välkomna. När vi gick förbi fräste en av svanarna åt oss och gav oss ”onda ögat.
Vi passerade förbi så försiktigt vi kunde och lovade hälsa på en annan dag.
Går med hunden och spanar på fåglar – Mars & April 2020
Den första tiden här har mycket handlat om att upptäcka omgivningen. Krut skall ju ut på promenad och göra saker som hundar gör utomhus, så vi har bra anledningar att röra på oss.
Eftersom jag alltid har med en kamera så har jag ägnat en del tid under promenaderna åt att fotografera saker jag vanligtvis aldrig fotograferar; fåglar.
Tidigt i våras upptäckte vi ett svanpar i Prästviken. det var precis när våren tvekar och natten skapar isskivor som gnisslar mot varandra i vassruggarna. Svanarna åt och gjorde sig beredda på att häcka.
Någon månad senare såg vi inte längre ett svanpar utan endast en svan i taget. Slutsatsen blev att nu ligger den andra på redet, så turas de om växelvis att ruva eller äta. Vi förstod inte riktigt var redet fanns förrän vi såg ett skådespel vid Norra Badet. Där talade en svan om för en gås att det inte var lämpligt att vara kvar. Svanen var mycket tydlig.
En annan fågel som vi både hört och sett är fasanen. Tidigt i våras skrämde vi upp några vid Södra båthamnen, men något senare, i månadsskiftet april / maj har antalet fasaner ökat betydligt. Nu hörs de överallt och de är heller inte räddare än att de gärna poserar på 15 meters håll.
Jag är som jag inledde ingen fågelfotograf, men jag har furstligt roligt ändå.