Det här är mitt svåraste album, mina svåraste bilder att fotografera och visa.
Jag har som ambition att fotografera Stockholm, så som staden ser ut. Det måste innebära att jag inte väljer bort det som är obekvämt.
Sedan början av 2000-talet har Stockholm tiggare på gatorna, något som över huvud taget inte fanns förut. Det här är människor som på många vis farit väldigt illa. Hur ska jag fotografera dem med största möjliga respekt och ödmjukhet för deras situation? Jag kommer inte på någon annan metod än att försöka ta deras parti i bilderna. Det betyder inte att jag vill bygga upp någon typ av motsättning mellan tiggarna och vi övriga, men alla vi andra är ju i en starkare position, så därför tänker jag som jag gör.
Idag är tiggarna så vanliga på våra gator att vi inte längre lägger märke till dem. Dom har i sitt armod blivit osynliga.
