FFF (Fria Fotografers Filial)

På Facebook, var annars, dök för en tid sedan upp ett upprop, en möjlighet att ställa ut på Kulturhuset. Dom kallade det FFF (Fria Fotografers Filial).  Alla som ville, först till kvarn, skulle få en väggmeter att visa bilder på.

facebook

Kulturhuset skriver själva som förklaring till utställningen och dess namn:

“Fria fotografers filial är inget historielöst påfund, utan ett 1980-tals koncept fött i Stockholm inte så långt ifrån allkonsthuset Kulturhuset Stadsteatern.

– Mellan 1982 och 1987 drev jag Gauss Fotografiskt Galleri tillsammans med några kamrater, Gauss låg i Gamla Stan och vi öppnade för att vi saknade en scen för fotografi, säger Karina Ericsson Wärn, Konst/Design- och Modechef vid Kulturhuset Stadsteatern.

– På den tiden var fotografiet rätt så styvmoderligt behandlat, av både konstvärlden och kritiken. Vi ställde bland annat ut Lars Tunbjörk, Tuija Lindström, Christer Strömholm, Åsa Franck, Gunnar Smoliansky, Rut Hillarp och Anders Petersen, och så arrangerade vi Fria fotografers filial, en utställning öppen för precis alla. Att nu kunna återuppliva konceptet, och ge alla en möjlighet att visa sina fotografier, oavsett genre eller stil, känns fantastiskt roligt!”

Jag var lite sen att skicka in en anmälan, för jag hade en utställningsidé som behövde stämmas av med Mats Burman på Ateljé Uggla. Vi tog fram en bild till min nyligen avslutade utställning hos Mats och jag ville visa den bilden på Kulturhuset, förutsatt att Mats tyckte det var OK. Och det gjorde han, till 100%, så lite sent skickade jag in min anmälan. Men jag kom med, tydligen hade dom tagit höjd för 220 fotografer, men det blev inte mer än knappt 160 anmälningar, så alla som ville kom med. Förvånande att gensvaret inte var större, men bra för mig.

Så eftersom min bild var klar så begränsade sig mina bekymmer till transportfrågor. Hur transporterar jag nästen en kvadratmeter glas, med en bild på?

Hängningsdag för mig var 21 november och min bild fanns hos Mats på Ateljé Uggla. När jag kom dit var jag inställd på att börja packa, döm om min förvåning när Mats redan gjort iordning allt! Där stod min bild fint inpackad, klar för transport. Jag behövde bara svepa ett spännband runt “midjan” på bilden för att kunna bära den och sedan ringa efter taxi.

Väl på plats på Kulturhuset så tog jag mig upp till Plan 5 och checkade in. Det tog inte många sekunder att leta upp min plats.

dscf7311

När jag kom in reagerade jag direkt på att det var ett rum fyllt med rått trä. Omålad OSB, eller ryssplyfa som en del kallar skivan. Kulturhuset är inga amatörer, dom anordnar fotoutställningar titt som tätt, men jag har aldrig varit på en fotoutställning där bilderna visas mot omålad vägg. Kulturhuset vet att betraktarintrycket försämras av en orolig bakgrund, men någonstans tog ändå någon beslutet att “vi skiter i att måla”. Det här är en utställning som ska hänga i två månader. Jag som är gammalmodig kan tycka att det är ovarsamt både mot fotografierna och mot fotografen att inte visa bilderna mot bättre bakgrund.

På vernissagen har Kulturhuset hyrt in en DJ, jag hade alla dagar i veckan sparat in på den kostnaden och lagt de pengarna på färg. Jag hade också gärna betalat 300:- istället för 250:- om den tillkommande 50-lappen gått till färg.

Men nu stod jag där. Det var bara att börja jobba, bilden skulle upp. Av en vänlig snickare som gick där och slutjusterade kunde jag kvittera ut fyra betydligt klenare skruv än de jag hade tagit med mig. Efter lite mätning och en koll med vattenpasset satt monteringshaken på väggen. Snickaren tog tag i ena sidan och jag i den andra, visp var bilden uppe.

dscf7314

De flesta utställningsmetrarna var ännu inte nyttjade, så det såg lite ödsligt ut när jag gick, men till vernissagen på fredag så kommer det att se helt annorlunda ut. Hoppas en del av träkänslan försvinner.

dscf7312

Vernissagedagen

Jag och hustrun åkte in till 16:30, vi hade anvisats att gärna komma i förväg, så att vi kunde titta på bilderna i lugn och ro. Det ar tur! Vi tittade runt och hittade flera kompisar från fotoklubben, gatufotogruppen och andra som vi känner mer perifert. Utställningen gav givetvis ett blandat intryck, hur skulle det annars kunna vara med 160 fotografer representerade. Det var ungefär som att stå framför en jättestor godishylla. Allt gillar man ju inte, men mycket var bra och en hel del riktigt bra. Men väggarna…. jag blir fortfarande inte klok på den frågan. Men det har avhandlats i flera mejl mellan mig och Kulturhuset. Det ser ut som det gör och smaken är som bekant delad.

Vi gick runt i utställningen och “söp in” atmosfären.

dscf7355

Snart blev klockan 17 och då öppnades vernissagen för allmänheten. “Poff” sa det, så var det smockfullt.

Det lite märkliga med vernissager är att besökare tenderar att samlas i grupp och prata, snarare än att vandra runt och titta på bilderna. Som om det sociala mötet är viktigast. Jag med mina sjuka öron fick snart lämna, för efter en timme så hör jag absolut inget begripligt i den kakafoni som uppstår. Öronen tar stryk och aldrig så känner jag mig så ensam som i en stor grupp människor som pratar med varandra, men inte med mig.

På väg ut såg har kön som ringlade sig.

dscf7361

Och inte nog med det. Den fortsatte på plan fyra, framför den avspärrade rulltrappan.

Efter vernissagen fick vi utställare ett mejl från Kulturhuset där dom beskrev det jag upplevt, dvs ett mycket stort publiktryck. Så stort att långt ifrån alla kom in. Det är spännande att delta i en utställning som rönt så mycket uppmärksamhet. Även om jag bara har en bild så är jag ändå en av 160. Gott nog.

min-egen

Utställningen öppnar med vernissage 25/11 kl 17 – 19 och sista utställningsdag är söndagen 29/1 – 2017.

Utställningens öppettider

Måndag   FRI ENTRÉ     16.00–19.00
Tisdag–fredag                13.00–19.00
Lördag–söndag              11.00–17.00

Vintertider 19/12-8/1

Måndag   FRI ENTRÉ     15.00-18.00
Tisdag–fredag                13.00-18.00
Lördag–söndag              12.00-16.00