Det som hände före utställningsdagen
Jag fick en inbjudan på Facebook. En inbjudan som antagligen skickades mycket brett från en person jag enbart är Facebook-kompis med. Men tack för det breda utskicket, för jag hade inte koll på att Christer ”Fjellis” Fjellman anordnade en GERiLLA -version av det berömda PLANKET. 
När jag anmälde intresse och fick en meter så var det ett 70-tal som redan anmält sig före mig och det dröjde inte många dagar förrän det var smockfullt.
En dryg vecka före utställningsdagen pågick en febril aktivitet såväl fysiska som i de sk socala media. Det skulle bli stort! Här ska visas bilder av allehanda slag. Allt från Lennart Nilsson (ja, det är Lennart Nilsson 93 år) till mobilbilder från fotografer i början på sitt fotografiska skapande.
För att dra ett litet strå till stacken anmälde jag mig som volontär. Tror det blev totalt 8 st volontärer till stöd för ”Fjellis” och det lär han behöva, för arrangemanget har blivit jättestort, 140 fotografer om jag inte missuppfattat bokningsläget. Men det är inte ”Fjellis” eller vi volontärer som det här hänger på utan det hänger på alla som är med. Alla måste hjälpa till i allt, till dess vi lämnar planket lika snyggt och städat som det var innan vi började.
”Fjellis” formel för framgång bygger på ”less is more”, dvs få men slående bra bilder. Veckan före utställningen hade jag ”Ågren” kring de sju bilder jag valt ut och printat. För att vädersäkra materialet laminerade jag bilderna, då tål dom både regn och hagel, men prognoserna inför utställningen talade för att lamineringen var onödig.
En vecka kvar och toalettfrågan behöver säkerställas
Fredagen den 19:e tog jag en sväng in till stan för att kolla PLANKET, samt kolla toalettfrågan. PLANKET såg ut precis som jag förväntade mig, fast mindre :-). Hur ska 140 fotografer få plats?
Jag blev lite bekymrad, men jag fann i alla fall en som hade vett att ta PLANKET med ro.
Gick uppför backen och fann 5 blå Holken-majjor, dock låsta. Men det är inte dessa som vi har möjlighet att nyttja utan de är en annan uppsättning lite längre ner vid logerna.
Men givetvis fanns också en ”fall back solution”. 5 minuters gångväg från PLANKET ligger Nytorget och på norra delen längs Skånegatan står det en offentlig toalett. Gratis pissoar, men 5 kronor om man av ett eller annat skäl vill sitta.
Utställningsdagen
Vaknade tidigt och tog en dusch och därefter en sväng med hunden. Hade på mig det jag tänkte ha på dagen och frös. Solen sken, men det var en isande nordlig vind när klockan var 07. Jag tänkte att det här håller inte. Väl hemma bytte jag om till tjocka jeans, tröja och även beredskap för jacka. Tittade på mig i spegeln och såg HÖST. Bytte om igen till originaltänket, tog mina pinaler och stack till T-banan.
Kl 09 var jag på Lilla Mejtens gränd, Fjellis var redan på plats tillsammans med sin dotter Vanja. Snabbt fylldes det på med fotografer och snart började förberedelserna. Vi sprättade bort informationslappar med önskan om att ingen skulle parkera, metrar mättes upp, nummerlappar häftades fast och så den stora lottdragningen. Vilken plats skulle man få?
Jag drog nr 72 på Lilla Mejtens gränd. Ganska nära mynningen på höger sida. Närmaste grannar var till vänster Adrian Ulander och till höger Paul Hansen. Inga dåliga grannar.
Jag var ganska väl förberedd så mina bilder tog bara några minuter att sätta upp. Snart var Olle, Mahshid och Clas, kompisar från Gatufotogruppen också igång med monteringen. Vi var snabba, medan andra tog god tid på sig. Hela tiden strömmade det till nya fotografer och när klockan närmade sig tolvslaget så var gränden full av såväl fotografer som besökare. Det märktes att många kände många, för det var många möten och återseenden.
Timmarna rullade på och jag fotograferade för att hålla mig sysselsatt, det fanns ju tid över. Det blev ett album med 50 bilder som väl är ungefär samma bilder som alla andra tog, men det är mina minnesbilder.
Dagen tog slut, klockan var 17 och det var tid ta ner materialet. Då var jag trött, samtidigt som min hörsel tagit så mycket stryk att jag i princip inte hörde något som var begripligt, bara tinnitus och skrammel. När jag kom hem blev det middag och därefter inte så mycket mer.
Dagen efter, då dessa rader skrivs, är min ork ganska normal, men min hörsel närapå obefintlig. Min öronsjukdom gör att öronen mattas av, dom tål inte att hela tiden matas med ljud. Efter den ljudmatta som jag utsatte öronen för igår så tar det ett par kanske tre dagar innan hörseln är återställd till normaldålig. Men det var det värt. Får jag chansen ställa ut på planket även nästa år så vet jag i alla fall att jag ska ha en annan strategi, då blir det EN STOR BILD och inget mer.
Mina bilder från PLANKET 2016. Tips: Ställ muspekaren över bildspelet, då ändrar den till ett förstoringsglas. Klicka med förstoringsglaset så öppnas en större vy vars bläddring går att styra med tangentbord eller muspekare.
