I 16,5 år hade vi katt. Det var en kille med pondus som i sin krafts dagar tangerade 8 kg. ”När ska hon föda” frågade folk? Det var en fråga som besvarades med en föraktfull blick av Pysen. Vi brukade skämtsamt säga att Pysen inte var tjock utan bara lite ”svullen”.

Han råkade ut för en hel del, trots att han var kastrerad. Vänster öga punkterades i ett sammanhang vilket sannolikt medförde nedsatt syn, trots dyr ögonoperation. Svansen fick en reva några år senare, ett sår som inte gick att läka så svansen måste kortas, men Pysen brydde sig inte om sådana småsaker..

Hösten 2010 blev Pysens sista höst, njurarna orkade inte längre, så 1 november fick han somna in.

 

 

Allt sedan dess har vi funderat på om vi ska ha något nytt husdjur eller inte. Det är trevligt med djur i familjen, samtidigt som man blir lite bunden. Givetvis har ”ny katt” varit uppe och vänt, men allt eftersom vi pratade om saken så blev det mer och mer ”ny hund” vi diskuterade. Liten, behändig, pigg och läraktig, så tänkte vi.

Trots många varningsord fastnade vi för Jack Russell, en mycket stor hund i en liten kropp. Inte lättaste hundrasen för oss som förstahundsägare, men så skulle det ändå bli. Efter ett antal månaders sökande hittade vi RusselTuvans kennel i Dals-Rostock, dom hade tre hanhundar och vi föll för ”RusselTuvans Krutrök”, som det står i stamtavlan. Lördag 9 juni körde vi 44 mil från Stureby till Dals-Rostock och sedan lika långt tillbaks för att hämta ”Krut”, som han får heta hos oss.

Jag skriver ibland om Krut i den allmänna bloggen. Du hittar enklast berättelser om honom genom att helt enkelt skriva in ordet Krut i sökrutan här bredvid, eller trycka på länken under bilden. På bloggsidan har jag ingen sökruta eftersom den tar för mycket plats.

I kategorin ”Hunden Krut” skriver jag ibland om honom.