Uppsala Fotofestival 2013

Mitt minne är svagt. Jag kommer inte ihåg hur jag fick syn på Uppsala Fotofestival, men efter att ha funderat en del på upplägget skickade jag in en intresseanmälan om att göra en Enskild utställning utan att riktigt tro på möjligheten. I ansökan hänvisade jag till min hemsida, mina böcker på Blurb, samt min utställning på 591PhotographyBlog. Men jag skickade inte med några bilder jag särskilt tänkte på utan hänvisade till att det skulle bli en utställning likt den på 591PhotographyBlog, men med urval enligt festivalens tema; ”Känslor”.

19 juni vaknade jag och öppnade e-posten för att finna följande:

Anna

Jag fick ett carte blanche att göra en utställning! Dom undrade hur många bilder och på motfråga svarade dom att det brukade handla om mellan 8 – 30 bilder i en enskild utställning. Då valde jag 20 bilder i 40×50 -format som ett medelvärde.

I mitten på juli kom första infobrevet till utställare. Dom efterfrågade

• En kortfattad information om mig själv.
• Titel på utställningen.
• Två bilder, en ur utställningen och en på mig själv.

Det blev genast ganska svårt. Hur beskriver man bäst sig själv? Jag slet en hel del med texten innan jag tyckte att jag hade en biografi och en utställningspresentation som höll. Inte för lång, inte för torftig. Svårt var det.

Ännu svårare var det att hitta ett vettigt utställningsnamn. Tänker inte beskriva alla dåliga idéer och alla timmar jag la ner på den frågan. Efter att jag slitit frågan i långbänk kom jag ändå till slut fram till att jag måste göra något enkelt, allt annat kändes krystat. Jag har valt att kalla utställningen ”Ögonblick / Moments” och det blir ett kollage av gatubilder med allt från små subtila känsloyttringar till den stora dramatiken. Ögonblick som jag berörts av och bevarat med största möjliga respekt och omsorg.

Under juli var det ganska lugnt på dialogfronten med festivalarrangören, men 7 augusti presenterades min utställning på festivalens Facebooksida.

Under slutet på juli var det åter igen tyst från utställningsorganisationen. Min kompis Marika fick information om att hon skulle ställa ut i Uppsala Domkyrka och dagen efter fick jag uppgift om att jag ”preliminärt” skulle ställa ut tillsammans med fem andra utställare i en lokal som kallades Artlab på Kungsgatan 38. Lät jättebra.

23 augusti ändrades festivalens hemsida. Plötsligt var min bild förstabild, men med Sven-Olofs domän. Detta var väl både bra och dåligt. Sven-Olof fick lite extra reklam, men jag önskade nog min egen domän vilket dom lovade åtgärda. Efter domänrättning såg festivalens hemsida ut så här:

Utställningen byter namn. Den 28 augusti noterade jag att fotograferna presenterats på fotofestivalens hemsida. Då står det att min utställning heter ”Exposed emotions”, det var min första namnidé som jag skrotade. Men nu står det så på deras hemsida, så ”någon” vill tydligen att jag ska använda det namnet. Således byttes mitt utställningsnamn ut, den heter numera ”Exposed emotions”.

9 september fick jag en liten ritning på det utställningsutrymme jag tilldelats.

Efter att ha räknat ihop alla väggmått så fick jag det till närmare 23 löpmeter utställningsvägg! I samma stund hade jag 29 printade bilder klara i 40×50 -ram, men insåg att jag nog kunde visa lite mer. Satte som mål att ta med mig 40 bilder till monteringen, varav 10 bilder i 30×40 -ram för att skapa lite dynamik i det annars jämna flödet av lika stora ramar. Om allt inte får plats så går det ju att köra hem några.

Ungefär samtidigt med utställningsritningen kom mallen till utställningsaffisch. Efter kontroll med Lars Epstein så blev det här min affisch.

Den 18 september hade jag 40 bilder klara och ramade. 30 i storlek 40 x 50 och 10 i storlek 30 x 40. Fanns inte mycket mer att göra nu än att göra en presentationsaffisch som förhoppningsvis ska gå att få upp någonstans.

Den 21 september packade jag ner 40 bilder i tre kartonger, sammantaget c:a 70 kg utställning. Nu fanns inte några ytterligare förberedelser att göra.

Visste inbjudan skulle komma, men den kom OSA med vändande post.

24 september omnämns Marika Lindboms utställning i Uppsala Nya Tidning. Jag letade på nätet men fann den inte. Fann istället en blänkare om min kommande..

Tisdag 24 september var hängningsdag. Kl 16:00 möttes jag upp av festivalledningen som släppte in mig i utställningslokalen. Kändes genast som om mina två rum var precis lagom.

Jag tömde bilen på allt material och började plocka ut bilderna utefter väggarna i den ordning jag hade tänkt mig.

Ganska snart insåg jag det lite ruskiga. Mina tilldelade väggmeter stämde otroligt väl med det antal bilder jag tagit med. Hur det gick till törs jag knappt fundera på.

Väggarna var överlag gips eller lättbetong, så det var lättspikat. Men det fanns en del installationer att ta hänsyn till, så lite anpassning i höjd och sida fick göras. Efter tre timmar var allt klart och jag kunde nöjd konstatera att alla fyrtio bilderna var uppe.

Nu var det klart för VIP-fest den 25 september. Ett trettiotal fotgrafer och festivalmedarbetare träffades för lite trevligt mingel och det som där hör till. Samtidigt passade kompis Marika på att fotografera mig.

Vernissagedagen 26 september blev hektisk. Mellan kl 18 – 20 kom c:a 140 gäster. Många intressanta samtal och alldeles ohälsosamt mycket beröm för bilderna. Gäller att inte få hybris nu!

Dagen efter, fredagen den 27e blev betydligt lugnare. Mellan kl 11 och 20 räknade jag in c:a 135 gäster. Några väldigt roliga, bl.a. en herre från Uppsala Fotografiska Förening som stannade över en timme för att diskutera mina bilder. Bara det samtalet var ju värt hela dagens slit! Även flera av fotograferna som själva ställde ut kom förbi och tyckte det var bra. En av fotograferna släpade dit sina söner.

Lördag innebar c:a 170 gäster och söndagen c:a 150.  Så sammantaget hade jag c:a 600 gäster över vernissagedagarna. Vi var ombedda räkna antalet besökare, men även hålla koll på könsfördelningen. Jag skulle nog säga att kvinnorna var lite övertaliga. 60% kvinnor är nog ungefär som det var.

Summerat så var det fyra intensiva, men mycket givande dygn. Gästboken innehåller många värmande kommentarer. Bra rader att ta fram när höstmörkret och svårmodet griper tag i själen.

Foto: Christian Lindblom

Här är en länk till bilderna jag visade på utställningen.