Ja, man kan enkelt säga att ”tiden går”. Det är 20 år sedan jag blev medlem i Stockholms Fotoklubb, men det är 70 år sedan den bildades, och vår nestor, han som är äldst och varit med längst, han är 104 år!

På årets sista klubbmöte firade vi klubben som sig bör när man ”fyller jämt”. Styrelsen hade dukat upp ett stort bord med godsaker och flera av de äldre berättade om hur det var förr. Det blev en bångstyrig kavalkad av minnen som trängde sig på. 

Till jubiléet anordnades också en fototävling på temat ”Stockholm – min stad”. Jag brukar inte fototävla, för mig blir det konstigt att fototävla när jag tänker efter varför jag fotograferar. Min största drivkraft är min egen lust. Så ambitionen att tillfredsställa någon annan är inte så stark. Dessutom är det tråkigt att förlora, den känslan är starkare än glädjen vid eventuell framgång. Men den här gången bestämde jag mig för att delta, eftersom tävlingen anordnades för att hylla vår 104-åring.

När tävlingsresultatet meddelades kände jag mig helt ”ställd”, jag vann! Jag hade absolut inte räknat med att det skulle bli så, men givetvis var det roligt att min bild uppmärksammades!

Motiveringe löd:

Och bilder som vann ser ut så här:

Fotoklubbens framtid är emellertid osäker. Medlemslistan innehåller till huvudsak äldre medlemmar och verksamhetens innehåll är traditionellt, det ser ut hos oss som det gör i de flesta andra fotoklubbar. Allt detta sammantaget gör att medlemsåterväxten är svag och svårigheten att bemanna en styrelse är betydande. Vad vi skall göra åt det är den fråga som står överst på dagordningen. Vi behöver nya medlemmar, ny energi, förnyat klubbinnehåll och en ny drivande styrelse. Jag har kanske glömt något….

Hur som helst, det var väldigt roligt på kalaset. En känsla som kanske förstärktes av att jag vann tävlingen.