Det finns ju en charm med det här, att plocka fram gamla objektiv som jag köpte som ung man, som jag ägt i 35 år, som jag tycker har en fantastiskt härlig mekanisk känsla.
I många år låg alla mina gamla Canon FD-objektiv i en kameraväska. Dom passade ju inte på den nya Canonbajonetten som infördes när Canon gick över till autofokus.
De nya Canonobjektiven var tråkiga, plastiga, långsamma i sin autofokus, men 1995 så var det ju ändå framtiden, så jag kämpade på. Över åren blev Canons arsenal av autofokusobjektiv allt bättre och de objektiv jag ägde de sista åren med systemet var allt annat än vad de första objektiven kännetecknades av. Canons moderna autofokusobjektiv är bra, men stora och tunga.
När jag i början av 2010-talet började nosa på Fuji så trodde jag inte att det var början på slutet av min Canonera, men så var det. Hela EOS-systemet är sedan några år sålt, numera handlar det uteslutande om Fuji.
Men det gamla Canon FD -systemet finns kvar! Jag har länge umgåtts med tanken på att ta fram de gamla gluggarna, köpa en adapter och sedan köra dessa på Fuji. För ett tag sedan gjorde jag slag i saken och skaffade en adapter från K&F Koncept. Det är inget märkvärdigt, ett tomt rör med passande bajonett för Fuji i bakkant och för Canon FD i framkant.
För att förstå skillnaden mellan de två systemen så tog jag fram två objektiv som är varandras motsvarighet:
– Canon FD 35/2.0
– Fuji FX 35/2.0
Jag satte kameran på stativ och ställde in kameran:
– Tid 1/125 sek
– ISO 400
– Båda objektiven på bländare 5.6
Nedanstående två bilder fotograferades genom fönstret mot grannen för att få både förgrund och avstånd. Skärpan är satt på telefontråden som diagonalt korsar i övre vänstra fönsterrutan. Bilderna är exporterade ur Lightroom helt utan justeringar.
Jag noterar fyra saker:
– Bildutsnittet blir inte exakt detsamma. Det beror säkert på tiondels millimeterpassning av adaptern.
– Bilden med Canonobjektivet blir cirka ett bländarsteg ljusare.
– Bilden med Canonobjektivet har CA. Antagligen är det justerat i kameran med Fujis objektiv. Canonbildens CA är enkel att korrigera i Lightroom.
– Bilden med Fujiobjektivet är skarpare. Lite skarpare centralt men betydligt skarpare i ytterkanterna på bilden.
Är det någon mening med att hålla på med det här? Sett rent objektivt så är svaret ”nej”. Det har hänt mycket med objektivkonstruktionerna på 35 år, det är uppenbart. Jag kan komma på två skäl till varför det ändå är roligt:
– Nostalgi. Man blir 35 år yngre av att plocka med de gamla objektiven.
– Nya brännvidder. Det är billigt att köpa gamla objektiv. Dom erbjuder möjligheten att köpa nya brännvidder för en spottstyver, brännvidder som man annars inte skulle skaffa. Exempel på det senare är att det just nu fraktas ett Canon FD 500/8.0 spegeltele med mottagaradress hem till oss. Om bilderna stämmer så har jag ett 500mm-objerktiv i nyskick för 1400:- i slutet på veckan. Om bilderna inte stämmer, då är jag lurad. Men det är chanser man får ta. Jag vet att ljusstyrkan bara är 8.0 och jag vet inte riktigt vad jag ska ha det till, men vadå? Det är recycling. Ett riktigt långt objektiv från Fuji (100-400 zoom) kostar 17.000:-.