Så kom den då äntligen. Kameran som under flera månader diskuterats på olika ryktes-siter, siter som idag blivit en viktig egen gren i marknadsföringen. I samband med lanseringen kliver ett betydande antal kända fotografer fram för att avge vittnesbörd. Fotografer som valts ut och anförtrotts att i flera månader redan fått testa produkten och som med illa dold stolthet nu är beredda att beskriva den nya kamerans förträfflighet. Äntligen kommer produkten som ska förlösa Din kreativitet och göra att Du går från amatör, kanske t.o.m. lovande, till att bli någon att verkligen räkna ned.
Utvecklingen av fotografiska prylar över lag handlar i första hand om att mata välbärgade fotoamatörers behov av att skaffa ”det allra senaste”, kameror och objektiv som mer används som accessoarer än som verktyg. Hur många Facebookinlägg har inte skrivits om att ”Jag har redan objektiv X, men vad borde jag köpa härnäst?”. Då handlar det inte om bildskapande i första hand. En yrkesfotograf värderar alltid om en nyanskaffning hjälper fotografen tjäna mer pengar. Kan inte nyanskaffningen motiveras med ett intjänande större än nyanskaffningskostnaden, då blir det oftast ingen nyanskaffning. Men välbärgade amatörer styrs av ”ha-begär”.
Den krassa sanningen är ju att om Du köpt en ny digitalkamera på den här sidan millennieskiftet så har Du redan en bättre kamera än Henri Cartier-Bresson någonsin ägt. Eller André Kertész, eller Ansel Adams, eller vem som helst av Dina fotografiska förebilder från förr. Så, vilket problem ska lösas?
Jag kommer osökt att tänka på Stephen Stills. Han skrev ”If you can’t be with the one you love, love the one you’re with”. Överför det till Din kamerautrustning. Ta det Du äger och gå ut och fotografera.
Eller ”ta kort” som den berömde fotografen sa till mig här i veckan.
När jag visade honom den här bilden fick jag en utbrottsharang tillbaks, inte för att mitt ”kort” kanske var sämre än andra ”kort”, utan det var mer ett omdöme om personen på bilden. Lite roligt med tanke på att mitt arbete karaktäriseras av att vara ”meningslöst knäppande”. Jag tror att om Du lägger Din själ i det Du gör så blir det inte meningslöst. I alla fall inte för Dig.
4 Responses
Helt lysande! Men hur värjer man sig flodvågorna av prylar?
Detta skrev jag in min blogg för två sedan. Mitt näst mest lästa inlägg. (Typiskt)
”Personligen mår jag alltid illa av att se närbilder på kameror och tillbehör. Precis som om det skulle vara något att njuta av att se. Därför har jag inte köpt en fototidning på evigheter. För där frossas det i kameror och snackas mest teknik. Så mycket att jag mår illa. Bilden är underordnad.”
Jag har inget riktigt bra svar på hur man värjer sig. Jag kan bli provocerad när jag tänker på vad folk är beredda att betala för prylar som dom kanske inte alls förstår att använda. Speciellt prissättningen av högstatusmärken som ex.vis Leica. Vad får man när man köper en ny Leica CL jfrt med om man köper en Fuji X-E3? I alla fall inget som rent objektivt är värt merkostnaden. Man får ”känslan” säger de som köpt. Hoppas det känns bra måste då bli mitt svar, för det vore ju olyckligt om man inte får den eftersökta ”känslan” när man betalat så mycket. Hoppas också att det leder till att kameran blir använd, dagligen.
Samtidigt är det svårt att inte gilla alla som vill köpa det allra senaste, för det är den här köpstarka gruppen som finansierar vidareutvecklingen av kameror. Fanns det inte så många som var villiga att betala rejält för att vara först med det senaste, då skulle det inte finnas pengar inom industrin till att utveckla i samma takt.
/Hans
Men så e det den här lilla andra detaljen, bildseendet! Var köper man den? 😉
/B
Det kan man inte köpa, enbart förvärva genom idogt tränande. För en del kommer det enklare än för andra och alla blir inte lika bra. Den gamla huvudregeln om 10 000 timmar gäller antagligen för de flesta.
Rent generellt så är det här med att hålla på med bilder ungefär som att hålla på med en ostronbank. Det blir en jävla massa ostron, och en och annan pärla.
/Hans