Vi har bott i Stureby sedan 1981. När vi kom hit så var det en grusad parkering tvärs över gatan och därefter ett litet barrskogsparti som barnen lekte i, innan ett område med flerfamiljshus tog vid.
För 15 år sedan ville styrande politiker bygga 7 st punkthus på skogsytan från oss räknat och hela vägen mot tunnelbanan, men efter politikervandringar och samlade protester insåg politikerna att det var får trångt. Där Sågverksgatan är som bredast (dubbel gata) byggdes istället 16 stadsradhus, resten av skogsplätten fick vara.
Men i bygghetsens tidevarv där (s) lovat bygga så det ryker, då nosar Expolateringskontoret upp varje enskild liten yta som finns tillgänglig, speciellt söder om Slussen och där planeras för byggnation i mycket större skala än vad som skulle föreslås om man såg på situationen med normala mängder sunt förnuft.
”Våran skogsplätt” var givetvis inte fredad. Idag kom Planeringskontorets handlingar. Det planeras 8 hus längs Sågverksgatan. Varje husenhet är 12,2 m bred, 22,6 m lång och har 17 meter i nockhöjd. 180,8 meter huskropp sammanlagt, uppdelat på två byggytor. Bilden beskriver hur det kommer att se ut mitt över hos oss. Jag och Krut finns till och med med i montaget.
I handlingarna beskrivs medlemskap i bilpool 5 + 5 år, miljöcoatchning, cykelkök (ja, Du läser rätt), cykelgarage, plats för lådcyklar, osv. Projektet har inlemmats i ”Pilotprojektet Mobilitet för Stockholmshusen”. Det här är vänsterpartiets och miljöpartiets våtaste dröm. Ett prestigeprojekt med miljö i varje andetag.
Det har gjorts en solstudie. Till och med på midsommaraftonen så kommer vår altan att hamna i skugga kl 18. Kvällssol på altanen is no more, när dom byggt husen. Saxat ur materialet: ”Det allmänna intresset av att skapa 90 nya bostäder i ett kollektivtrafiknära läge får klart överväga enskilda intressen av en oförändrad boendemiljö.” Det är vi som är äggen när dom gör omelett.
Jo, vi förstår att det behövs byggas. Jo vi förstår att folk saknar bostäder. Men vi anser fortfarande att man måste bygga med förnuft och proportion. C:a 10 meter från vår tomtgräns kommer det att resa sig ett 17 meter högt hus. Och det blir inte bara ett utan längs ”vår” sträckningsdel av det här projektet blir det fem hus. En 113 meter lång mur, kort sagt.
Som jag inledde, vi har bott i vårt hus sedan 1981. När vi kom hit var huset ett renoveringsprojekt som vi renoverat och byggt ut i flera omgångar. Här växte våra barn upp, här hade vi ett hem. Nu håller Stadsbyggnadsnämnden på att ta ifrån oss vårt hem genom det här grova övergreppet på vår närmaste utemiljö. Hade vi velat bo i staden, med insyn tvärs över en smal gata, då hade vi flyttat till staden. Nu får vi stadens alla nackdelar utan några fördelar. Om vi berövas hemkänslan återstår bara ett hus, ett hus som går att sälja. Givetvis nu till ett lägre pris eftersom det planeras för ett 17 meter högt hus tvärs över gatan.
Nej, det behöver inte byggas så nära stan. Vi kan inte ha fler människor här. Det är fullt så det skrikar om det redan nu. Vart tog Stockholm vägen?
Det som behövs är en annan planering, där företag kan frodas även i mindre städer. Alla som flyttar hit vill inte ens bo här. Så digitalt som allt har blivit borde det inte vara ett problem.
Alldeles rätt Malin, alla kan inte bo i Stockholm. Regionalpolitiskt är det ju ett stort misslyckande att vi har nästan all befolkning koncentrerad till tre storstadsområden och väldigt glest norr om Dalälven. Jag har också tänkt mycket på det här med förutsättningar. Historiskt har vi ju byggt städer längs vattenvägarna som var våra transportvägar samt i samband med råvaruuttag. Men numera när vi främst transporterar ettor och nollor i tråden så borde vi kunna styra hur vi vill att landet skall utvecklas. Varför gör man ex.vis inte ett nationellt IT-Mecka i Östersund, eller någon annanstans i Norrlands inland?