Pension

Jag känner flera i min ålder som ryggar för begreppet pensionär. Att ta ut pension är detsamma som att livet tar slut, en smula. Att vara pensionär blir synonymt med att man tappar kontakten med arbetslivet, arbetskamraterna och allt spännande som händer. Återstår bara att mata duvorna i stadsparken.

Så ser jag inte alls på det!_DSF6308-Redigera

Idag har jag fyllt i ansökan om pension till pensionsmyndigheten. Jag valde ”All-in!” från 61.

Jag räknade på två alternativ.
A – Ta ut 25% ppm nu bara för att bli pensionär och åka billigt på tunnelbanan för att sedan ta ut resten från 62.
B – Ta ut allt nu.

Sedan ackumulerade jag beloppen över tid och fann att det var lönsamt att vänta med pensionen ett år efter att jag fyllt 80. Då var ju beslutet inte så svårt.

Man vet inte hur länge man lever, det är det enda men vet helt säkert. Jag har redan varit svårt sjuk en gång och hur ska jag veta om jag får någon glädje av några extra hundralappar när jag fyllt 80? Nästan lika säkert vet man att man inte orkar så mycket när man blir äldre, så det gäller att få pengarna så tidigt som det går. ALF (Allmänt LevnadsFörskott) kallade Magnus & Brasse det får fyrtio år sedan.

Min filosofi sedan lång tid tillbaks handlar om att frigöra tid. I min ålder är pengar inte den knappaste resursen, utan det är tid. Tiden tar slut före pengarna. Har man bara tillräckligt mycket pengar för att ha ett bra liv så behöver man inte kämpa mer. Se’n går det givetvis att skaffa sig vanor som gör att inga pengar räcker, men så tänker inte vi.

Livet som pensionär kommer inte att se annorlunda ut än livet gör idag. Det är 8 år sedan jag sålde mitt konsultaktiebolag och påbörjade transformeringen från IT-konsult till fotograf. Ett liv som fokuserar på lust och skapande före intjänande. Den transformeringen är sedan flera år tillbaks helt genomförd, så på ett vis är jag väl redan pensionär om man ska använda beskrivningen som inledde denna bloggpost. Jag ser bara positivt på det nya livet.