När jag var i Värmland senast så träffade jag en kompis som varit kompis hela livet, vi har känt varandra i över 50 år nu. När jag skulle gå så tog han fram en gammal mandolin som tillhör hans hustru. Han undrade försiktigt om jag kunde försöka fixa till den lite, den var både gammal och nött. Klart jag tog med mig mandolinen, men jag kunde inte lova några underverk, instrumentet är gammalt._DSF8646-2

Det var en Crafton 58. Kring just Craftoninstrument finns väldigt mycket kunskap samlat hos en person som hjälpt mig tidigare med bakgrundsfakta kring Crafton. Jag har inte frågat, men det verkar som om han sitter på fabriksdokumentationen. Jag ställde frågan till honom om just det här instrumentet och fick följande svar:

CRAFTON MANDOLIN SERIENR 31610
Mod 58
Tillverkad den 7 januari 1955
Levererad den 14 januari 1955 till Stigland AB i Vänersborg
Pris 78:-
Den var nr 40 i serie av 45ex som tillverkades mellan den 4-7 januari 1955 av mod 58
Total tillverkning av alla instrument och modeller under 1955 var 2182 instrument.

_DSF8659

Modell 58 var inte det enklaste skolinstrumentet, utan det var en något bättre skolmandolin. 78 kr var trots allt en hel del pengar 1955. Man kan roa sig med att göra en jämförelse med mjölk. Min mamma brukade säga att en liter mjölk kostade 53 öre när jag var liten (född 53). Om man använder mjölkindex så har i så fall mjölken ökat c:a 20 ggr i pris sedan dess. 78 kr torde då kunna motsvara c:a 1500 kr. Men enligt SCB som står för den något torrare och korrektare sanningen motsvarar 78 kr 1055 kr i dagens penningvärde. Fortfarande en del pengar för ett skolinstrument.

Nåväl. Jag tog hem instrumentet och plockad bort allt som fanns monterat. När instrumentet var naket gjorde jag rent det med en mild diskmedelslösning och en tvättsvamp. Det fans en hel del småskador på instrumentet. Locket hade en hel del krackeleringar och hack, lacken var fnasig och stod bitvis rätt upp. Sidorna var matta och baksidan repig. Men trät var helt, inga sprickor eller flisor som gått ur. Halsen var hel och rak.

Då ställs man inför ett principbeslut. ”Brutalenovering” till nyskick eller varsam renovering. Jag förordar ”i princip” alltid det senare. Min mening är att man ska ha respekt för ett gammalt instrument, hålla det fullt spelbart men låta det åldras med värdighet.

Min första åtgärd blev att försiktigt pricka i lite färg i de värsta hacken. Allt går absolut inte att måla bort, men det kritvita trät i hacken går att dämpa. Sidorna och baksidan polerade jag därefter med Autosol, ett mycket bra putsmedel för många fler användningsområden än putsning av bildelar. Lacken på framsidan reparerade jag med Rubinol hopdragningsvätska. Sedan polerade jag hela instrumentet med Sandén Guitars instrumentpolish. Greppbrädan och stallet behandlades med Dunlop Citronolja. All mekanik gjorde jag ren med mässingsputs och silverputs, därefter oljades allt upp. Stämskruvarna hade ritsningar och blyertskladd. Jag gjorde ren allt försiktigt med stålull._DSF8680

Återstod en sista putsning samt strängning med nya strängar och provspelning.

Så här blev den, strängad och klar.

_DSF9382

 

Tags:

6 Responses

  1. Hej! Jag har sökt på nätet efter information om min morfars Crafton. (troligtvis en Sevilla med nr 4140, mått stämmer enligt en gammal broschyr). Och så läste jag att du kände någon som kanske kunde spåra lite information om årtal. Tyvärr är den skadad och jag undrar lite om det är något värde i en halvsprucken Crafton? Rent sentimentalt kan jag tänka mig att det kan vara värt en del eftersom jag ibland tar några ackord. Gitarren ramlade ner på en tavelram och sidan sprack. Sedan har den en torrspricka i locket men ser annars fin ut. Den har ingen ornamentering eller vad det kallas i ”hålet”.

  2. Hej,

    Utmärkt blogg jag hittade efter kort googling 🙂 Jag införskaffade en gammal Levin billigt igår, och tänkte enbart byta strängar. När jag tog bort dem föll dock stallet bort, och helt plötsligt blev det mer renovering. Rengöra och olika in halsen hade jag redan tänkt, nu kan jag ”lika gärna” även försiktigt gå över resten av kroppen samt ta isär mekaniken.
    Frågor till dig:
    – Hur väl bör man mäta ut stallets position? Det syns ju var det suttit, räcker det med att grovt sätta tillbaka det där eller bör man mäta på tiondels millimeter?
    – Vilket lim bör användas till stallet?
    – Finns ”lock” till den nedre strängfästet (vad det nu heter) att få tag i någonstans?

    Tack på förhand!

    / Jonatan

    • Hej Jonatan, roligt att Du gillar bloggen.

      Vilken Levinmodell är det Du har hittat? Oavsett modell

      1. Stallet ska vara löst!
      2. Avståndet mellan stall och sadel kallas mensur och är olika för olika instrument, beroende på instrumentets exakta mått. Googla på Din Levinmodell och se om Du finner måttet. Annars skulle jag göra så att jag först satte på nya strängar, med stallet i ungefär rätt position. Det bör Du se på lockets färgskiftningar. När mandolinen är stämd så ska Du ha samma ton en oktav upp om DU trycker ner 12e bandet. Justera (intonera) mandolinen genom att flytta stallet så att Du får en exakt oktavhöjning på 12e bandet. Lättast om man har en stämapparat, eller väldigt bra öron….. Lycka till med justeringarna!
      3. ”Lock till strängfästet” låter underligt. Skicka gärna en bild så kanske jag förstår vad Du menar. SKicka på mejlen i så fall.

      Mvh Hans

      • Jaså det ska vara det? Intressant. Då får det blir att testa sig fram då. 🙂
        Jag har inte mandolinen framför mig nu, men om man jämför med din sista bild i inlägget ovan så går ju strängarna in under en ”plåt” där de krokas i. På min är då krokarna synliga och den utsmyckade ”plåten/locket” saknas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.