Får han hälsa?

Vi jobbar hårt med att Krut inte ska hälsa på alla hundar vi möter. Han blir så uppspelt och tappar totalt fokus. Helst vill vi att han ska titta på oss om han får syn på en hund (skvallerträning), men sedan passera utan att hoppa, studsa, dra och slita i kopplet för att få hälsa på den hund vi möter. ”Hälsa” är väl också lite missvisande. En hund har ju inte samma behov av artighetsfraser som vi människor har, utan en hund som möter en annan hund har en mer direkt agenda:
– Vad är Du för sort, samma som jag eller den motsatta?
– Finns det någon utsikt att vi två kan föra arten vidare i nästa generation (omskrivning)?
Ungefär så rör sig nog tankarna i huvudet på en liten hund när husse och matte tror att dom hälsar. Det räcker ju att kolla var dom snabbt börjar nosa för att få en ungefärlig uppfattning om vad det går ut på.

Men det handlar inte bara om att uppfostra hunden. En minst lika viktig men betydligt känsligare fråga är hur man uppfostrar matte eller husse.

I kväll när vi var ute med Krut så kommer det en kvinna med en pudel i ett långt flexikopppel. Kvinnan pillar med något rökverk och snabbt kommer pudeln i sitt långa koppel fram till Krut och ställer sig på bakbenen, vilket givetvis Krut också gör då. Så kommer kvinnan fram och frågar ”Får han hälsa?”. Men det har ju redan hänt!!! Allt vårt tjat på Krut om att han ska ge 17 i den där pudeln är börtslösat och meningslöst tjat när hundägare till mötande hund inte respekterar att vi tränar ”inte hälsa” -övningar.

_DSF3839

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pudeln var ju jättefin och trevlig, Krut tyckte det var väldigt roligt, men det var ju inte vår agenda.

Matte var också jättetrevlig (har blurrat hennes ansikte), och vi pratar gärna med henne, men hur gör man för att få respekt för viljan att inte hälsa?

Nästa gång jag får frågan tror jag att jag svarar: ”Visst, han har kennelhosta, men han får gärna hälsa!”. Lite taskigt, men hur ska man göra?