Refuserade

Idé

Fotografiska anordnade en Höstsalong 2014. Bildtillströmningen var ofattbar, 2865 fotografer refuserades. En av de refuserade var Ulla Nordfors, ägare till GalleriTU på Kungsholmen. Vi kom i samspråk om det här eftersom även jag ingick i den illustra skaran refuserade fotografer och idén om att göra en utställning med några av de refuserade fotograferna låg inte långt bort. Idén var dock inte direkt ny. De refuserades salong, eller på franska Salon des Refusés, var en konstutställning i Paris för konstnärer som hade blivit avvisade av juryn vid Parissalongen som var den viktigaste utställningen för konstnärer på 1800-talet. De refuserades salong arrangerades flera gånger mellan 1863 och 1886.

Från idé till verklighet, Ulla realiserade utställningen, dock under det försiktigare namnet “Vintersalong”. Vi ville ju inte att Bröderna Broman på Fotografiska skulle ta illa vid sig!

Vintersalong1Vernissagen var fredag 9/1 och utställningen pågick ända till söndag 18/1. På måndag 12/1 kom ett fantastiskt dragplåster, mer om det längre ner i texten.

Ulla har helt unika marknadsföringsförmågor, i alla fall jämfört med alla jag känner. Jag har aldrig sett någon så målmedvetet förmedla budskapet som Ulla gör. Jag gladdse givetvis när jag hittade delar av mitt eget material i informationsflödet.Skärmklipp

Hängning

Den 6 januari kl 12 träffades vi alla på GalleriTU för att diskutera vernissage, tjänstgöring under utställningen och framför allt för att hänga upp våra bilder. Det var första gången vi alla sågs i samma rum. Alla utom Andreas Bemerfeldt som bor i Göteborg, så han representerades av sin mamma!

Att dela upp tjänstgöringen och göra ett schema som fungerade med nyckelöverlämning var inte helt banalt, men efter en stund fick vi ihop ett schema som vi alla tyckte fungerade.

Så var det tid för bildhängning. Hur gör man när 10 personer som inte tidigare setts ska komma överens?

_DSF4639Vi började med att lägga ut alla bilder utefter väggarna för att se vad vi hade, sedan sa vi att Ulla skulle ta kommando, det behövs någon som pekar lite med hela handen för att få det att fungera.

Sagt och gjort. Snart hade vi en idé om var bilderna skulle sättas upp och sedan vidtog ett febrilt mätande, måttande och spikande under överinseende av Ulla.

 

 

 

 

 

 

_DSF4657
_DSF4659
När allt var klart började vi fotografera varandra :-)!_DSF4662

Efter några timmars arbete kände vi alla att det här blev bra.

Vinet, läsken, chipsen och nötterna var inköpta. Nu väntade vi på vernissagen och hoppades på många gäster!

“Mitt i …”

MittisoderortTidningen “Mitt i …:” ges ut i 31 varianter inom Storstockholm inklusive innerstaden varje vecka. Det nummer som utkom dagen före vernissagen hade vår utställning omnämnd i samtliga 31 versioner av tidningen. Ulla är ett marknadsföringsgeni! Hon lyckades få tidningen att anpassa presentationen så att den fotograf som bodde i just det täckningsområde som tidningen avsåg också presenterades. Således presenterades jag i 8 varianter av “Mitt i Söderort” och likadant var det för övriga fotografer. Målgruppsanpassad läsning! Och i de delar av Storstockholm där ingen av oss bodde fanns en blänkare om utställningen, utan specifik presentation av en enskild fotograf.

 MittililjeholmenMittikungsholmenmittivasastanmittikista

 

mittiostermalm

mittibromma

 

 

 

 

 

 

Det här är de jag hittade på nätet, hoppas jag fick med alla.

 DNs kalendarium

På vernissagedagen 9/1 fanns vi med i DNs kalendarium. Där släpptes också nyheten om den hemliga gästen.

AP

 

 

 

 

 

 

 

En hemlighet vi bevarat, men som nu blev svår att dölja. Vi visste inte hur den dagen skulle komma att utformas och vi visste heller inte vad Anders skulle ge för bildkritik. Men innan dess hade vi en vernissage att genomföra. En vernissage som blev välbesökt.

 Vernissagen

Kl 17 samlades vi för att förbereda vernissagen. Vin, läsk, chips, jordnötter, salta pinnar, böcker vykort, prislappar…

Det var aktiviteter in i det sista. _DSF8129

 

 

Kl 16:35 kom första gästen, så då öppnade vi.

_DSF8130

_DSF8131

Sedan fyllde det på i en rasande fart!

Gästtillströmningen var utan överdrift “enorm”. 18:15 var det fullt, och då menar jag verkligen fullt! Någon kanske mins rekord av typen “Hur många får plats i en telefonkiosk?”…..

_DSF8142Vi tror inte att det går att få in fler på galleriTU än vi hade på vernissagen den första timmen. När det var som flest besökare gick det i princip inte att titta på bilderna, det var folk i vägen vart man vände sig.

Birgitta, en god vän i Gatufotogruppen kom för att titta på bilderna. Hon mejlade mig efteråt:

Tack Mashid, Marika, Hans och Jerker för en omtumlande upplevelse på Galleri Tu. Jag tror aldrig jag varit med om en så hisnande utställningsupplevelse.

Jag anlände prick Öppnandetid och tänkte tillbringa en halvtimme i samspråk med fotokompisar och sedan hasta hem för andra engagemang. Men Galleriet var redan fullt när jag kom, jag trängde mig in och fick lite glimtar i folkvimlet av kända ansikten. När jag insåg att jag inte hade en möjlighet att granska alla konstverk närmare – det fanns andra angelägna tittare framför – började jag planera min reträtt. Men det var inte lätt. Utanför strömmade nya galleribesökare fram och vinet var (tillfälligt?) slut. Jag och en annan trevlig dam stannade upp framför varandra och såg ingen omedelbar lösning. “Skall vi vända oss lite och försöka byta plats”, sa jag. “Vilket jättebra förslag”, sa hon. Vi knuffade oss mot varandra och vände och vred på oss. Hon slapp in och jag slapp vidare mot utgången fast besluten att komma tillbaka.
Det var häftigt.
kram på er utställare
Birgitta

_DSF8153
Det var nog en av de mest omtumlande vernissageupplevelse jag haft. _DSF8156

När vi aningen utpumpade stängde galleriet genom att “köra ut” de sista gästerna uppskattade vi att vi haft minst 150 besökare i den här lilla lokalen. A once in a lifetime experience!

Måndagen 12/1

Det här blev en speciell dag för oss! Ulla hade ordnat ett ytterst celebert besök, Anders Petersen kom och gav bildkritik. Anders behöver ingen närmare presentation, men skulle det ändå vara så, så räcker det att Googla på hans namn.

_DSF8208-1

Anders kom vid 18-tiden och vi fotografer samt en liten skara gäster samlades i det inre rummet. Här kan vi kanske tycka att vi varit för försiktig i vår marknadsföring, för vi var rädda för anstormning, vilken uteblev. Men för vår del så blev det enbart positivt, eftersom vi i en mindre grupp hade större möjligheter till ett samtal med Anders.

_DSF8211-1Vi började med en liten historiebeskrivning av hur Ulla haft Anders som lärare.

Därefter började Anders prata lite allmänt för att sedan utveckla sina tankar om varje fotografs bilder.

Jag måste medge att jag var aningen oroad inför det här, jag kände ju inte Anders alls och visste inte hur han skulle förhålla sig till våra bilder. Men om jag varit orolig för en tuff kväll så måste jag understryka att det var en helt obefogad oro. Anders var en mycket positiv, stödjande, vänlig och entusiasmerande bildkritiker, som utan att det blev ansträngt fann positiva och utvecklande saker att säga om varje fotografs alster.

_DSF8265-1När vi var klara med det inre rummet och hälften av fotograferna så bytte vi rum och fortsatte. Anders fortfarande lika outtröttlig i sitt engagemang och sitt generösa förhållningssätt. Bildkritiken kryddades dessutom löpande med olika anekdoter från hans möten med flertalet av vår tids mest kända och aktade fotografer. Det är inte svårt att bli avundsjuk!_DSF8273-1

 

 

 

 

Tiden fick fort! När klockan var 20:30 hade vi dragit över en halvtimme, vi hade slitit på Anders längre än avtalat. Efter sedvanlig avrundning tackade vi så mycket vi orkade för en ytterst trevlig kväll. Hoppas Anders förstod hur mycket vi uppskattade hans närvaro! Vi som var där hade fått mycket att tänka på för vår fortsatta utveckling.

Utställningsveckan

Veckan rullade på. Vi var 2 – 3 fotografer hela tiden närvarande och det kom in lite gäster löpande alla dagar utom fredag som var väldigt lugn.

Finissage

Sista dagen var söndag. Vi hade öppet mellan 12 – 16 och under dagen kom alla fotografer in, så när jag hade mitt “Artist Talk” kl 15 så hade jag en stor publik. Jag berättade om mina dryga 40 år som gatufotograf och konstaterade att jag inte fotografera något speciellt annorlunda idag än jag gjorde i början av 1970-talet. Den främsta skillnaden är nog att jag idag fotograferar betydligt mer, samtidigt som jag har betydligt bättre kontroll över efterbehandlingen.

Kl 16 stängde vi och det gick väldigt fort att plocka ner allt. Det sista vi gjorde var att ta en gruppbild.Gruppbild

Foto: Mikael Koffman

På golvet Mark och Ulla. I övre raden från vänster Mirja, Karin, jag (Hans), Marika, Susanne, Mahshid och Jerker.

“Det här gör vi om” var det sista vi sa varandra när vi skildes. Jag avslutar med att citera Mark: “Stort tack till er alla och särskilt till Ulla som såg till att denna möjlighet uppkom. (Kanske också ett litet tack till Fotografiska som refuserade oss och därför gav oss chansen att träffas.)”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + tio =