Kategoriarkiv: Fotografiblogg

Sth Pride 2017 och 18-135

Prideveckan är ett årligt återkommande inslag i Stockholmsbilden. Den anordnas sedan 20 år tillbaks och varje år avslutas veckan med en parad genom Stockholm.

Jag bestämde mig för att bli åskådare till paraden i år, en åskådare med kamera. Jag har några tidigare år fotograferat Prideparaden, då med fokus på åskådarna, men i år bestämde jag mig för att fokusera på deltagarna i paraden.

Som jag uppfattar saken så består paraden av till huvudsak tre typer av deltagare:

  • Politiker som vill vara politiskt korrekta och kanske också försöka få lite fördelar av att vara på plats.
  • Företag som vill stödja HBTQ-rörelsen eller som har tydliga marknadsföringsavsikter.
  • Människor som stödjer Pride och HTBQ -rörelsen. Den här gruppen paraderar i allt från sina gångkläder till teaterkostymer eller mer eller mindre avklädda.

Min uppfattning är att det i år var ett större kommersiellt inslag än tidigare år. Det är kanske inte korrekt, men jag fick i alla fall den uppfattningen. Många företag vill säkert vara med för att visa respekt och förståelse för HBTQ -frågorna, men där fanns även företag som nog hade Prideparaden som ett moment i sin marknadsföringsstrategi. Man försökte till och med sälja färdig gräsmatta med bara bröst.

Utrustning

Eftersom jag saknade ackreditering till paraden så visste jag att jag skulle hamna utanför repet, tillsammans med alla andra åskådare. Eftersom jag visste förutsättningarna så fick jag också anpassa mitt utrustningsval därefter. Jag visste att jag skulle möta en stor grupp dansande, springande, hoppande människor, folk i ständig rörelse. Ibland på avstånd men lika gärna alldeles framför kameran. En fast brännvidd kändes därför helt uteslutet, jag skulle satsa på mångsidighet och valde därför min Fuji-zoom med största zoomomfång till min Fuji X-T2. Jag vet att det här inte blev den lättaste utrustningen, men det blev en kamerakombination som gav mig stor flexibilitet. Inga objektiv att byta, inget att fumla med, bara en kamera och ett objektiv att fotografera med.

Objektivet jag valde var 18-135 -zoomen. Det är ett objektiv som inte blivit alltför väl mottaget bland testare och sk experter, men jag fotograferar inte tegelväggar eller arkitektur i någon större omfattning, så för mina användningsområden är det här en bra optik. Under mina senare år med Canon köpte jag en sk super-zoom från en tredjepartsleverantör, men den zoomen hade tydliga optiska problem. Jämfört med den zoomen är Fuji-optiken helt suverän. Man får också hålla i minnet att Fujis sk super-zoom är tämligen moderat i omfånget. Många som bygger super-zoomar sträcker ut brännviddsomfånget betydligt längre, givetvis med ökande optiska problem.

Generellt sett, när det kommer till utrustning, så har jag aldrig trott mycket på att utrustningen är den viktigaste faktorn för att komma hem med bra bilder. Jag har genom åren sett så många bra bilder som berört mig djupt fotograferade med enkel och gammal utrustning, samtidigt som jag sett mängder med tekniskt fulländade bilder som inte berört mig alls.

När jag stegvis flyttade från Canon till Fuji så måste jag medge att jag var väldigt förtjust i retrodesignen och Fujis jpeg-filer, men huvudorsaken till att jag bytte system var för att jag ville komma ner i vikt. Som gatufotograf upplevde jag att min Canonutrustning blev alldeles för tung, och allt tyngre ju äldre jag blev. Av samma skäl har jag bytt ut tidiga Fujiobjektiv med hög ljusstyrka mot modernare objektiv med ljusstyrka 2.0. Jag tror på att man ska resa med lätt utrustning, ha möjlighet att vara ute länge och komma hem med många bilder. Hellre det än att bära omkring på ett stort kamerahus och ett objektiv med ljusstyrka 1,2.

Inställningar

Autofokus på en spegellös Fuji är inte till fullo i paritet med de bästa spegelhusen från Nikon och Canon. Men Fuji jobbar hårt på att förbättra prestanda och på X-T2 kan man välja olika autofokusinställningar beroende på vad man ska fotografera.

För Prideparaden valde jag AF-inställning Zone och AF-C Custominställning nr 5. Dessutom satte jag kameran i “boost” -läge. Jag vet att alla som inte har Fuji inte förstår det här, men resten av texten är generell. Slutartiden menade jag att sätta tid 1/500 -del för jag ville frysa händelserna, men jag fumlade lite så det blev 1/640. Gick lika bra det. För att isolera det jag fotograferade mot bakgrunden så fotograferade jag uteslutande med full bländaröppning. Exponeringen justerade jag genom att justera ISO-inställningen.

Intuitiv

Som gatufotograf arbetar jag helt intuitivt. Jag planerar aldrig, jag bara fotograferar. Jag bestämde mig för att göra på samma vis. När de c:a 170 paradgrupperna passerade tömde jag två kamerabatterier, fick en kamera som blev varm men inte het och 1095 exponeringar på minneskortet.

Exponeringsstrategin fungerade, jag hade inga exponeringsfel och heller inga extrema ISO så brusnivåerna var heller inget problem. Efterbearbetningen gjorde jag i Lightroom. Där kunde jag konstatera att c:a 2% av bilderna hade fokusfel, c:a 8% av bilderna var bilder jag gillade och resten hamnade på en glidande skala från “kanske bra” till “absolut kasta”.

Visst släpade jag hem en mängd skräpbilder på minneskortet, men också ett antal bra bilder. Jag är övertygad om att jag hade missat en hel del av de bra bilderna om jag från början hade valt en mer värderande arbetsmetod. Jag hade helt enkelt blivit för långsam och tveksam då.

Bilder

Paraden inleds alltid med “Dykes on bikes”, ett antal tjejer på stora motorcyklar.

I nedanstående album finns ett antal bilder från paraden. Hör av Dig om Du känner igen Dig själv och vill ha en bild.

bbblbbbr
Medel gradering  1 2 3 4 5fd12345 Min gradering
Photo35
Photo36
Photo37
Photo39
Photo40
Photo0
Photo1
Photo2
Photo3
Photo4

Alamy

Jag har i flera sammanhang sagt att det inte är lönsamt att engagera sig i en bildbyrå. För mycket jobb, för lite utdelning.

Men “plötsligt händer det”. Jag har haft 364 bilder liggande på Alamy sedan 2010. Sålde två bilder 2012 och så i år säljs 4 bilder för $170. Jag får behålla hälften, utan att göra någonting. Tror nog jag är på väg att omvärdera Alamy. Dom har radikalt förenklat gränssnittet så det är inte svårt att lägga in lite bilder där när jag ändå är igång.  Så varför inte prova 2017?

alamy

SLUSSEN på Books on Demand

För två år sedan gjorde jag en bok om Slussen. Boken lanserades på utställningen med samma namn. Boken gjordes på Blurb och blev dyr, trots besparingsåtgärder som häftning istället för bindning.

När jag för ett år sedan skulle göra “Strövtåg i Gamla Stan” så bytte jag leverantör. Det skulle blivit ohanterligt dyrt att göra den boken på Blurb. Efter många “om och men” hittade jag Books on Demand som blev min nya tryckare, tillika förlagstjänst. Det var ett mycket lyckat beslut.

När jag gjorde Slussen-boken så tog jag hem ett antal böcker som sålts efter utställningen. De sista gick på min utställning på Atlejé Uggla.

Att beställa fler böcker på Blurb kändes uteslutet, Blurb har blivit ännu dyrare och kronan har tappat ytterligare styrka i förhållande till dollarn, så jag flyttade helt sonika över min bok om Slussen till Books on Demand. Det är samma bokinnehåll som tidigare, men nu i kvadratiskt format.

Boken finns att beställa från den 9:e december, så den kanske kan bli julklapp till Slussen-vänner i när och fjärran. Bokens pris, inbunden med trådbindning, med hårda omslag och tryckt på 200 g blankt papper blir 250 sek.  Gå till BoDs bokhandel och skriv in mitt namn under detaljsök, så dyker mina två böcker upp.

_dsf6799

Klubbmästare 2016

I tisdags blev jag Klubbmästare 2016 i Stockholms Fotoklubb. Det var inget jag räknat med, för konkurrensen är stenhård. Inför sista etappen fanns ett 10-tal fotografer som teoretiskt kunde vinna, allt beroende på hur sista etappen avlöpte.

Det var extra roligt att jag lyckades hålla alla bakom mig i år eftersom alla teman fungerat att tolka med gatufotografins bildspråk.

fotoklubbkm2016-03 fotoklubbkm2016-02

Foto Clas Åberg

På Ateljé Uggla i september

Affisch Skärmklipp

“The not yet famous gallery” kallar Mats sitt lilla galleri med svartvitrutigt golv. Det är inte helt utan fjärilar i magen jag förbereder mina bilder till utställningen i september. Aldrig tidigare har jag låtit någon annan bestämma vilka bilder som skall visas, men den här gången har Mats Burman valt.

Vernissage på en torsdag är också nytt, men det kan mycket väl fungera, för konkurrensen är ju inte lika mördande. Jag slipper konkurrera med tacos och fredagsmys, likväl som jag slipper konkurrera med alla andra som har vernissage på lördag.

Så välkommen till en vernissage med svartvita gatufotobilder torsdagen 1 september kl 17-20.

Texten flyttas hit och kompletteras för att enkelt kunna hittas via menyn Utställningar.

PLANKET 2016

13987555_1042498759132476_3861979922174134392_o

Det som hände före utställningsdagen

Jag fick en inbjudan på Facebook. En inbjudan som antagligen skickades mycket brett från en person jag enbart är Facebook-kompis med. Men tack för det breda utskicket, för jag hade inte koll på att Christer “Fjellis” Fjellman anordnade en GERiLLA -version av det berömda PLANKET. När jag anmälde intresse och fick en meter så var det ett 70-tal som redan anmält sig före mig och det dröjde inte många dagar förrän det var smockfullt.

Nu, en dryg vecka före utställningsdagen pågår en febril aktivitet såväl fysiska som i de sk socala media. Det kommer att bli stort! Här kommer att visas bilder av allehanda slag. Allt från Lennart Nilsson (ja, det är Lennart Nilsson 93 år) till mobilbilder från fotografer i början på sitt fotografiska skapande.

För att dra ett litet strå till stacken har jag anmält mig som volontär, vi är totalt 8 st volontärer som ska hjälpa “Fjellis” och det lär han behöva, för arrangemanget har blivit jättestort, 140 fotografer om jag inte missuppfattat bokningsläget. Men det är inte “Fjellis” eller vi volontärer som det här hänger på utan det hänger på alla som är med. Alla måste hjälpa till i allt, till dess vi lämnar planket lika snyggt och städat som det var innan vi började.

“Fjellis” formel för framgång bygger på “less is more”, dvs få men slående bra bilder. Jag håller för närvarande på att våndas kring de sex bilder jag valt ut och printat. Vi får se om det blir några ändringar eller om bilderna kommer att “överleva” ytterligare en veckas våndor. För att vädersäkra materialet kommer jag att laminera bilderna, då tål dom både regn och hagel, men frågan är om jag inte också borde lamineras om vi får oväder.

————–

Texten flyttas hit för att enkelt kunna hittas via menyn Utställningar. Blir enklare att hitta texten på det viset.

En epok tar slut

DSCF5135Jag har ställt ut hos Gunnel på Gunnels Krog vid fyra tillfällen, senast i mars-april 2016 med “Strövtåg i Gamla Stan”.

Men nu är det slut för Gunnel säljer krogen. Snabbt går det också, redan i mitten på juli är det över.

Det har varit roligt att ställa ut hos Gunnel! Jag tycker ofta det är en fördel att ställa ut på en restaurang, för dit kommer det nya kunder varje kväll. Dom kommer för att äta och som bonus får dom ta del av det som hänger på väggarna.

Tack Gunnel för att jag fått ställa ut hos Dig! Hoppas Du kommer att trivas med tillvaron som pensionär, fast jag tvivlar på att Du kommer att sitta still speciellt länge.

Efteråt

Så var det vardag igen, efter helgen och efter vernissagen som var i lördags. Man jobbar och jobbar för ett ögonblick då allt möter publiken. Efteråt blir det tomt.

Ted Gärdestad skrev passande:

“När showen är slut
Och pianot rullas ut
Så är jag ensam, lika ensam
Som jag var förut”

Men vadå ensam. Jag har lika många kompisar idag som jag hade i fredags. Det kom väldigt många på vernissagen, långt många fler än vad brandmyndigheten skulle godkänt. Väldigt många som jag inte hade en aning om skulle komma, dels kompisar från förr, dels helt okända. Båda lika roligt. Och som vanligt saknades många FOMO-människor, människor som anmält att dom skulle komma men där “något annat” prioriterades.

Nu ska jag skicka efter fler böcker från förlaget, för hos mig blev det helt renskrapat efter lördagens försäljningsframgång. Bl.a. har jag en beställning som ska skickas till USA. Sedan vidtar förberedelser för min del i en utställning på GalleriTU i april och så har jag Ateljé Uggla i september.

Plus trädklippning, måla om huset, byta olja och besikta MGn, osv. DSCF4969-Redigera-2Vardagens små bestyr har fått stå tillbaks ett tag, dags att jobba ikapp.